AI-städad text
före det på själva kyrkogården, där ett hus, eller bårhus, står igenom vilket de ut och utgående, stigandes över den nedra delen, som tillsluten följs, att lejon och andra djur måtte komma, ty så skall i Hedendomen som i Christendom, i synnerhet i äldre tider, vara sådant rum heligt hållet; uti början af Lutheranismen måtte även väl Kung Gustaf Eriksson, år 1554, stadga och förordna, at kyrkogårdarna skulle väl aktas; såsom än i dag Kyrkoordningen befaller.
I dem dessa begravningsrum finnas och vara bygda deasamma rum, för de dödas ben, Bein-huus, därföre kallade; även som Karl-hus för likbärare; fast än på somliga kyrkogårdar sådant hus är bygdt till bekvämlighet.
§ 5.
[Supplementum.]
Att efter Guds befallning, där utav jorden gjord och tagen, skulle du åter komma till jord igen; sådant strax i G. T. och allt sedan, hafva begravt sina döda; det kan ingen ovisst vara. Att de påfva och haft sina egna gravställen; det är över allt kunnigt av alla historier; även väl ganska många upprättat gravkårdar, stoder, etc. och lagt över graven likstenar, hällar, etc. utmärkte med åtskilliga bildbilder och minnesvärd, etc. såsom tillförene här infört är; varandes mycket vidlyftigt att berätta, huru med de dödas kroppar är tillgått, med svepande, balsamerande, svepande och annat mera; hvilket här under denne titeln intet kommer att införas; se Tit: IX: Begravning; utan endast om rymmet eller stället; som nu är stannat inom dessa här förenämnda kyrkogårdar; men i forna tider intet så, emedan inga bygda kyrkor här vore; utan var det gått, som hos Greker och Latiner och flere, att på vissa ställen, invid städer, på berg och högar, äro gravställen utvalda, för hela släkten som närvarande där omkring bodde; vilket på 100 ställen än i dag är att igenfinna. Sedermera äro sådana gravställen komna att nletas närmare in vid kyrkan; ja! kan hända! par desch, såsom hos de Romare, in uti husen; varav de bekante Lares och Penates säges hava ursprung; såsom Isidorus lib: XV: Origin: Cap: 2. Alexander ab Alexand: Genial: Dier: lib: VI: Cap: 14. Joan: Meurfius, Exercit: Crit: Lib: III. Cap: 20; och flere intyga; att minstens var det här gängse, och att hos många enfaldiga vara kan, att nog mycket språk om tomtegubbar, sprintar, utbäringar, och dylika spöken, som förmenas vara återkomsten av de dödas i lönndom nedgrävde kroppar uti husen; varom jag uti ett verk om Spöken och Spökeri skrivit have. Ännu äro deras sägner av mången.