AI-städad text
kallas för giltiga, som tala om sin liturgi, etc. Hvilka på kyrkogårdar och ödeplatser oftast visa sig. Hvarföre för att förekomma att sådana trängningar, eller utdunstningar eller odörar i husen skulle uppkomma, blev uti Italien förbudet att inga döda skulle få begravas i husen uti gårdarna; såsom Tolofanus in Syntagm: Jur: Univ: lib: 33. Cap: 23. N. 8. skriver. Säkert vore det också intet att tvivla om, att ju här i landet vore ganska många och flera begravningsställen funna, än som de nu synes på bärgar, högar, och backar, i skogar, vid floder och sjöar, etc. om så många skrivare och skrifter vore här att tillgå, som hos de Romare, hvarest sopesvis sådant är att igenfå, så väl på det ena som andra stället, v.g. vid de Appianiska, Aurelianiska, Flaminiska, Latiniska, Ostieniska, Lavickanska [ro: Labikanska], Nomentanska [ro: Nomentanska] Attalanska, etc. vägarna; hvarom Tacitus, Svetonius, Leander Albertus, Georg: Fabricius, Kirchmannus, Rosinus, etc. etc. läsas kunna; varandes fuller spår och några stenskrifter, runstenar, ödebackar, och ödehögar att åskåda; fast än pergamentsbrev och andra gamla handlingar bortkomna och fördärvade blivit; såsom i görningstalet till dhemta Glysisvall: är klagat öfver; varandes sanning i vad Joh: Adolphus Cypræus uti Annal: Slesvic: Lib: 1: Cap: 2: införer, att folket här i Norden uppkaste stora jordhögar, eller också höga stenrösen, på sina begravningsställen, emedan de hade intet lärt konsten som de Romare att upprätta pyramider.
Efter hedendomen skedde här, som annorstädes, när de Kristne begrovo sina döda, det måtte vara på det eller det stället, antingen uti kyrkogården, eller in uti kyrkorna, hvilka senare gravställen, man finner också varit hava brukeligt uti Augustini tiden berömt. Biskopens Hipponenf: dagar; det han själv berättar, Lib: de Cura pro Mort: Cap: IV. Dock för tiden, som det också och här merendels tillgår, att gravställen in uti kyrkorna utsedd blevo åt präster och förnäma personer; hvarför kallades sådan rum Basilicae. såsom Constantinus Magnus lät göra en grav åt sig uti Apostlarnas kyrka i Stambol. Ambrosius åt sig i sin uppbyggda kyrka; Cor: Honorius åt sig i S. Pers kyrka i Rom; och månge flere; såsom av historierna överflödigt är; så och här efter av hvarje kyrkos dödsmärken kommer att införas om gravar in i kyrkorna; fast det sådant uti Gratiani, Valentiniani och Theodofii tider blev icke så alldeles efterlåtit; och än mera förbjudet av Kejser Carl Magnus; hvar av sedan uppkom, att de rike och höge begynte upprätta gravkor utom kyrkomurarna, dock så att ingången var uti kyrkan; såsom än här i Sverige nog är att igenfinna; men så eller inga här i Helsingeland; av försköning för höga härskaper; dock blev det förenämnda förbud snart