919 / 1095

S. 618, r. 19. Om Johan(nes) S. Gestrinius se Hm., D. 2, s. 70. S. 619, r. 8. Schultetus’ likpredikan över Nils Gestrin bär en mycket omständlig titel, varav anföres: ’Homo caducus, Deus æternus oder Christliche Leichpredigt . . . gehalten bei der christlichen Leichbestaetigung des . . . H. Nicolai Erichsohns/ Königl. Majest, vn der hochlöbl. Krön Schweden bestehen Rentmeisters . . . den 9 Junij eiusdem anni [1636] . . ./gehalten durch Christophorum Schultetum . . . Gedruckt zu Alten Stettin’. (I publikationen ingår också en likpredikan över kammarskrivaren Erik Hansson.) S. 619, r. 11 f. Den här omförmälda disputation, på vilken Jacob Gestrin tecknade sig som Jac. E. Clarevallius, ventilerades 1625 under professor Jonas Magni’s presidium och utgjorde ’Disp. 8: De jure majestatis’ av en serie dissertationer, som samma år utgåvos samlade under gemensam titel: Philosophiae civilis pars posterior s. specialis.’ S. 619, r. 7 nedifr. Om Petrus Mattiæ Busch (Hm.: Pehr Buscherus) se Hm., D. 1, s. 390. S. 619, r. 2 f. nedifr. Bromans uppgifter om Petrus M. Buschs söner (accepterade av Hm., D. 2, s. 390) måste vara felaktiga: någon Mattias Petri Busck finnes ej bland komministrar i Järvsö — däremot blev dennes son Carl Mathiæ Busck kyrkoherde där —, och Sveno Petri Busck måste, såsom i texten redan anmärkts, vara en förväxling med Sveno Matthiæ Buscherus. S. 620, r. 1 f. Om Johan (eller Hans) Campanius se Hm., D. 2, s. 23, där två barn i hans äktenskap med Catharina Gestrinia nämnas: sonen Olof, som nämnde sig Hambrinus och 1663 kallades till adjunkt hos fadern, och dottern Margareta gift med Petrus Johannis Gestrinius, kyrkoherde i Segerstad; om dessa sistnämnda makar och deras talrika ättlingar se ovan s. 608 ff. S. 620, r. 12 ff. Vid sin utredning av släkten Grubb(e)s ursprung och äldre led har Broman förts i kontakt med de sällsamma produkter av fantasi och forskning som Bure-släktens genealogi och släktsaga utgör — dessa aktstycken beröras något närmare här nedan i kommentaren till s. 767 ff. och 771. Och man konstaterar, att Broman knappast kan sägas ha haft någon större framgång i sina försök att komma till rätta med denna härva av rena fantasier och ofta osäkra och godtyckligt behandlade fakta, därtill med tillsatser, ändringar, konstruktioner osv. Man finner sålunda, att den Anna Bure, som av Broman uppställts som en förbindelselänk mellan 'Grubbe-familjen' och Bure-släkten, är en historisk person, men hon var icke dotter till underlagmannen Jacob Andersson Bure utan till dennes son Anders Jacobsson (Japsson) Bure i Kåge (Västerbotten), som för övrigt torde få anses som släktens äldste dokumenterade medlem, och hon var heller icke gift med Anders Claesson Grubb, vars existens för övrigt synes något problematisk, utan med Andreas Olai (f. 1512 i Uppsala, d. 1569), kyrkoherde i Skellefteå från 1544 (se om honom Bygdén, Härnösands stifts hm., D. 3, s. 300 ff., likaså beträffande makarnas tio barn, rätt väl kända till namn, data och levnadsöden). Den ställning som Broman tilldelat Anders Claesson Grubb och Anna Bure som släkten Grubbs stamföräldrar är alltså till alla delar felaktig. Emellertid upplyser Bure-genealogien — sådan den föreligger i Elias Palmskiölds kopia, ms. X 36 i Uppsala universitets bibliotek — till det värde det hava kan, att Jacob Andersson (Anna Bures föregivne fader) med sin hustru Kälug haft en dotter Maria (Bure), som sålunda var faster till Anna Bure. Denna Maria hade