935 / 1095

förevarande bäraren av namnet (f. 1707, d. 1709), varför man väl snarast får räkna med att det i syskonkretsen redan tidigare funnits en son med namnet Erik, som bortryckts i späd ålder redan 1703. S. 651, r. 13 ff. nedifrån. Om vice borgmästaren Olof Olofsson Hörning se Brun, D. 1, s. 139—142 (och väl även s. 182?). S. 651, r. 6 nedifrån. Det är väl snarast denne Olof Hörning som från åren 1789 och 90 omtalas som rådman i Hudiksvall och som 1818 avled såsom den siste av släkten (Brun, D. 1, s. 164, 174; D. 2, s. 85). S. 651, r. 3 nedifrån. Om Johan Grubb, guldsmedsmästare i Hudiksvall 1753—58 (och antagligen långt tidigare), död förmodligen 1758, se Upmark, Guld- och silversmeder, s. 354; Brun, D. 1, s. 140, 207 (burskap redan 1726). S. 651, r. 2 nedifrån. Om sonen Olof, som enligt Upmark var född 1744 och verkade som mästare 1790—1813, död 1817, se Upmark ibid., s. 355; Brun, D. 1, s. 163 f., D. 2, s. 143. S. 652, r. 9 f. Om Anders Berggren, slutligen kyrkoherde i Ljusdal (Hälsingland), död 1820, se Hm., p. 2, s. 218 f. S. 652, r. 14. Om guldsmeden Nils Grubb, f. 1729 (möjligen en son till den ovan omnämnde Johan Grubb i ett tidigare äktenskap och halvbror till Olof Grubb?), verksam 1759—95, död sistnämnda år, då rörelsen fortsattes av änkan till och med 1789, varefter Olof G. tydligen trätt till, se Upmark, s. 354 f.; Brun, D. 2, s. 143. S. 652, r. 19. Om Jonas J:son Halenius, som 1713 avsattes från sin befattning som kyrkoherde i Täby, se Hm., D. 3, s. 219. S. 653, r. 2 nedifrån. Det lärer få anses som ganska visst att den här nämnde Ericus Nordling kan vara identisk med den Ericus Norlind från Hudiksvall, som den 9 okt. 1736 inskrevs vid universitetet (Upps. univ:s matrikel, Bd 2, s. 265) och den 11 i samma månad i Hälsinge nation, vars matrikel upplyser, att han sedermera blivit prästvigd och 1755 utrest till de svenska församlingarna i Amerika. Sannolikheten av denna identifiering ökas därav att ingendera av de nämnda matriklarna känner någon Ericus Nordling inskriven 1739. Om N:s öden i Amerika torde för närvarande föga vara bekant. Dock nämnes han under namnet Erik Nordenlind såsom verksam i Wicaco åren 1757—59 (se N. Jacobsson, Svenska öden vid Delaware 1638—1831 (Stockholm 1938), s. 265). S. 654, r. 17. Om Lars J:son Halenius, känd bland annat som författare till en stor bibelkonkordans, se Hm., D. 2, s. 84 ff. och (enligt Bromans hänvisning) Glysisv., D. 2, s. 449. Att hans makas familjenamn var Kram står utom all fråga (så också Biograph. lexicon, Bd 6 (1840), s. 80; liksom Hm. har Elgenstierna, 3, s. 428 med flera källor felaktigt Krum). Enligt Leijonhufvud (s. 655) ingicks äktenskapet ej 1686 utan 1688 6/1. S. 654, r. 11 nedifrån. Daniel Hallenius (Haleen) överflyttade till Sundsvall 1718 och gjorde där ett lysande parti, då han äktade Sofia Mört (Leijonhufvud har felaktigt Mård), änka efter Michael Gran, storköpman och en av sin tids främste borgare i Sundsvall. Hallenius nådde en betydande ställning, drev en omfattande köpenskap och sjöfart, valdes till rådman och fungerade i olika repriser som tf. borgmästare (bl. a. 1745—47). År 1738 erhöll han privilegium på anläggning av Utansjö bruk (Ångermanland) och kom därigenom att med tiden övergå till bruksägarnes kategori, som vid denna tid stod i viss motsättning mot borgerskapet.