937 / 1095

924 om honom närmare J. O. Nordlund, Lärare vid Hudiksvalls skola (1934) s. 20 f. S. 656, r. 1 ff. Birgitta (Brita) Halenias make, den redan ovan omnämnde Peter Bistedt, var son till råd- och handelsmannen Lars Bistedt (d. 1719) och tillhörde en släkt, vars olika medlemmar intagit en framskjuten ställning i Sundsvalls historia (se härom N. Ahnlund, anf. arb., D. 1, s. 233 f.; D. 2, s. 61, 66 ff.). Peter Bistedt själv drev köpenskap och var delägare i Galtströms bruk (Ångerm.). Hans maka överlevde honom och avled 1777; under sin änketid förestod hon stadskällaren (Ahnlund, D. 2, s. 69). Att makarnas dotter Margareta Sofia blev gift med sin frände direktören Lars Ernst Hallenius har redan omtalats här ovan (kommentaren till s. 655). S. 656, r. 5 ff. Om Margareta Larsdotter Halenia, hennes make J. M. Christiernin (f. 1688, d. 1742), brukspatron på Sunnäs, Hälsingland, samt deras barn jfr Örnberg, Årg. 12 (1898), s. 160. — Här upptas en för Broman okänd son Daniel, född och död 1724, och för en yngre son med samma namn anges 1727 som dödsår; därpå följer Lorenz Adolph med födelseår 1727, Johan Fredrik f. 1730, d. 1809, fil. mag., konrektor i Stockholm samt de två yngsta med de uppgifter, som i vår text redan använts till supplering, samt för Daniel Magnus ytterligare: död ogift 1761. S. 656, r. 16 ff. Claes Larsson Halenius inköpte 1752 Vedevågs bruk i Västmanland, erhöll krigskommissaries titel och adlades 1779 med namnet Hallencreutz af Vedevåg; han avled 1783 (se Elgenstierna, 3, s. 426). Hans maka gick ur tiden 1774 enligt samma källa, som betecknar hennes fader som handelsman i Stockholm. Flera av Bromans uppgifter om H:s tidigare öden har tydligen varit obekanta för Elgenstierna. Om Vedevåg se särskilt C. Sahlin, Svenskt stål (Stockholm 1931), s. 199 f. S. 656, r. 14 nedifrån. Johan(nes) Larsson Halenius tycks snarast ha inskrivits vid universitetet 1733 (Uppsala universitets matrikel, D. 2, s. 234); i Hälsinge nations matrikel återfinnes däremot ej hans namn. Ryktet om de ekonomiska transaktioner — som det förefaller delvis av tvivelaktig halt — vilka han bedrivit i Stockholm, har tydligen nått hembygden. Emellertid har han av allt att döma varit framgångsrik i sina affärer, ty det var han som 1749 förvärvade Tunafors med underlydande egendomar och där anlade det förutnämnda manufakturverket. Möjligt är dock att han först genom sitt gifte med Kristina Elisabeth von Bippen (d. 1783), förmodligen en dotter till grosshandlaren i Stockholm Philip von Bippen, sattes i stånd härtill. Han tycks emellertid ha skött bruket ifråga med duglighet och drift. År 1750 införde han där efter erhållet privilegium stålsmide. Och ett par år senare startade han en omfattande tillverkning av så kallade Eskilstunasmiden, ett område inom vilket bruket vetat att skapa sig ställningen som ett av de främsta i vårt land (se C. Sahlin, Svenskt stål, s. 196 f.). — Om Halenius’ och hans makas sex barn se Leijonhufvud, anf. arb., s. 656. S. 656, r. 9 ff. nedifrån. Om Erik Jonsson Halenius se Hm., D. 2, s. 59; som hans födelseår anges här 1656 (Leijonhufvud: 1659), och som året för magisterpromotionen har Hm 1694. Se även J. O. Nordlund, anf. arb., s. 14 f. S. 656, r. 3 f. nedifrån. Om And. Riselius (d. 1715) se Hm., D. 1, s. 78 f.; om Olof Nauclerus se ibid., s. 281 f.; jfr även B. Hillgren, En bok om Delsbo, D. 2 (Stockholm 1925), s. 59 ff. Över Nauclerus skrev Broman (Bro-Ulfr i Valesheim)