938 / 1095

1732 en gravskrift på något som skulle föreställa gammalsvenska; den trycktes i Stockholm i patentfolie (exempel i Uppsala universitetsbibliotek); jämför Memorial (Glysisvallur-ed., Del 1), s. 562. Sidan 656 (efter texten). Utöver de av Broman kända tio barnen (N. I—X) till Bergsjö-kyrkoherden Jonas Jonsson Halenius (död 1680, se ovan s. 644) uppför Leijonhufvud såsom yngst en son Daniel (född 1664, död 1722). Sidan 657, rad 2 ff. och 5 ff. Om kyrkoherdarna Olof och Pehr Pagander se Herdaminne, Del 2, s. 274 f. Att Pehr skulle ha varit komminister i Mo och Rengsjö (Hälsingland) torde vara ett misstag. [K. H-K.] Sidan 657, rad 9. Sven Hagelsten var kyrkoherde i Bollnäs 1660—70, se ovan s. 616 med kommentar. Sidan 657, rad 12. Handelsman Hans Seger nämns av Brun, Hudiksvalls historia, Del 1, s. 125; han omtalas även här nedan s. 810 (med kommentar). Sidan 657, rad 14 f. Om Elisabet Celsias släktförhållanden se Örnberg, Årgång 8 (1892), s. 130. "Den vittberömda Celsiska familjen" berörs av Broman i Glysisvallur, Del 2, s. 503 f. Sidan 657, rad 19. Johannes Jonsson Halenius blev prästvigd 1652, kyrkoherde i Väddö, Uppland, 1656 och avled 1676, se Herdaminne, Del 3, s. 440. Här uppges hans maka ha hetat Elsa Enstadia och varit dotter till kyrkoherden i Rasbo Petrus P. Enstadius. Så även i Sehlbergs genealogi (Gävle och dess släkter, Del 1, s. 364), tillagt av J. Selggren, som ifråga om barnen hänvisar till "Gestrins Genealogi", måhända något dokument i apologisten Samuel Gestrins storartade samlingar, som gick förlorade i Gävle stads brand 1869. Makarna Halenius skänkte 1677 till Väddö kyrka en ljuskrona av malm, som alltjämt finns bevarad (se Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium... Uppland, Band 2: Häfte 1 (Stockholm 1918), s. 96). Sidan 657, rad 13 ff. nedifrån. Om Julius Micrander (född 1640, död 1702) se — förutom Annerstedt, Uppsala universitets historia, Del 2: 1—2 (se register) med mera — särskilt Bygdén, Härnösands stifts herdaminne, Del 1, s. 10 f. Av barnen blev Eric präst (tydligen död ung), Petrus och Justus blevo löjtnanter (om den senare, död 1710, se Lewenhaupt, Del 2, s. 456) och dottern Anna blev 1717 gift med Petrus Klefberg, slutligen kyrkoherde i Rödön (Jämtland). Bygdén upptar dessutom 3 för Broman obekanta döttrar Elsa, Benedicta och Christina Margareta. Sidan 657, rad 5 nedifrån. Om Petrus Halenius-Hallenstedt, som var född 1653 och 1693 äktade Christina Benzelia, se Annerstedt, anfört arbete, Del 2; 1—2 (se register), Elgenstierna, 3, s. 428. Sidan 657, rad 2 nedifrån. Om Jonas Jonsson Halenius (död 1724) och hans familj se Herdaminne, Del 2, s. 51. Sidan 658, rad 1 ff. I fråga om Jonas Halenii barn är att märka, att Herdaminne utöver de av Broman nämnda barnen — av vilka Eric slutligen blev kyrkoherde och prost i Tierp och dog 1772 (Herdaminne, Del 3, s. 175 f.) — känner ytterligare 6, nämligen sonen Pehr, komminister i Hedesunda, död 1770 (Herdaminne, Del 2, s. 55) och döttrarna Sophia född 1689, död 1781, gift 1720 med översten Henrik Wright (född 1685, död 1766; se Elgenstierna, 9, s. 69), Beata Juliana (gift med kyrkoherden i Söderfors, Uppland, Claes Lemoine, född 1687, död 1742, Herdaminne, Del 3, s. 100 f.), Elsa (gift med kommissarien H. Wrintz), Anna (född 1696, död 1743, gift 1716 med hovsekreteraren och överdirektören Julius Pontelius (född 1687, död 1772; Elgenstierna, 7, s. 300) och Christina (död 1743, gift med krigsfiskalen Eric Lemoine, död 1742, se J. Kleberg, Krigskollegii historia, Stockholm 1930, s. 204).