942 / 1095

929 komst förefinnes ej. Brita och maken Nenzelius omtalas av G. Bucht, Härnösands historia, D. 1, s. 340, 427 f. S. 668, r. 2. Hans Olofsson Krok var handlande i Söderhamn, jfr Örnberg, Årg. 7 (1891), s. 164. S. 668, r. 8 f. Erik Montén blev slutligen (1746) kyrkoherde i Söderala (Hälsingland) och dog 1757 (Hm., D. 3, s. 87 f.; Jensen, Bd 1, s. 54, 120 f.) Jfr även nedan s. 854. S. 668, r. 16. Om Olof Montén (död 1737) se Hm., D. 3, s. 104 (här felaktigt nämnd Eric); Jensen, Bd 1, s. 64 (efter Broman), 79 f., 119 f. (där hans icke klanderfria liv och leverne beröres), 151. Jfr även nedan s. 854. S. 668, r. 6 nedifrån. Om Olaus Krook-Hamnell (död 1728 19/12) se G. Hellström, Stockholms stads herdaminne (Stockholm 1951), s. 643. Om makan och hennes släkt jfr även Örnberg, Årg. 12 (1898), s. 146. Angående hennes fader, rådmannen Israel Jöransson, se även Örnberg, ibid., s. 273 samt Stockholms rådhus och råd, D. 2 (Stockholm 1915), s. 202 f. I fråga om Hamnells tidigare öden ger Hälsinge nations matrikel (ms. U 700 c) en del upplysningar. S. 669, r. 1 ff. Om de Hamnellska barnen lämnar Hellström, anfört ställe, bl. a. följande upplysningar: Israel döptes 1722 (Bromans uppgift om födelseåret torde sålunda ej vara riktig); Catharina Margareta döpt 1724 19/4, gift 1751 med kapten Johan Lidner (f. 1716; avsked 1766); Olaus (döpt 1726 24/11) blev slutligen bruksdirektör vid Finnåker (Västmanland) och avled 1804. Utom dessa av Broman nämnda syskon upptar Hellström ytterligare två: Anna Marika (döpt 1721) och Johannes (döpt 1725), om vilka dock intet närmare är känt. S. 669, r. 6 f. Rådman Erik Persson Torger nämnes av Brun, Hudiksvalls historia, D. 1, s. 78 såsom en av stadens åldermän. Han var riksdagsman 1693 (Borgarståndets riksdagsprotokoll före frihetstiden, s. 407). Se även nedan, s. 787. S. 669, r. 8 ff. Om Sigrid Krok, hennes make Olof Alftin och deras barn se närmare nedan kommentaren till s. 807. S. 670, r. 10 ff. Lars Källbjörnsson i Närby nämnes som underlagman i Hälsingland från åren 1616 och 1644 av A. A. von Stiernman, Svea och Göta hövdingaminne, D. 2 (Stockholm 1835), s. 321. Han avled 1648. Hans maka, som hette Brita Olofsdotter (se härnedan), fick samma år för makens förtjänster frihet på hemmanet Åkre. Denna utsträcktes sedermera 1675 till sonen häradshövding [Erik Larsson] Nerbelius [K. H-K enligt Flintenbergska samlingen, Hudiksvall, Vol. 2 in folio]. Som underlagman 1655 nämnes sonen Lars Larsson Nerbelius (Stiernman, anfört ställe); jfr om honom och hans hustru vidare nedan. S. 670, r. 14 ff. I fråga om de äldre generationerna av släkten Nerbelius har Broman av åtskilligt att döma varit otillräckligt underrättad. Till Lars Källbjörnssons söner hörde sålunda icke blott Lars Larsson Nerbelius (r. 17 f.) och Källbjörn Larsson N. (s. 676, r. 20 ff.) utan med all säkerhet även Peter Larsson N. (s. 671, r. 8 ff.). Denne har Broman placerat som son till Lars Larsson, vilket är orimligt; han skulle i så fall bl. a. ha blivit student i Uppsala samtidigt med eller eventuellt ett år före fadern (!); dessutom säges uttryckligen i en liten utredning i Hälsinge nations matrikel (vid s. 34), att han var bror till Källbjörn och Lars. Med all sannolikhet förhåller det sig på liknande sätt med Erik Larsson Nerbelius (s. 670, r. 11 ff. nedifrån), nämligen att icke heller han var son till Lars Larsson N. utan — i likhet med nyssberörde Peter — bror till honom. Sålunda uppger J. Kleberg i sitt verk över Krigskollegium (1930), däri Erik Nerbelius Glysisvallur II 59