99 / 1095

86 [—] liksom med denna så nämnda Staffansstenen, och sker på fattade skriften och spådomen, vara må, i sanning; det vet jag för visso intet; åtminstone var där ingen runoskrift; sägnerna ökas, när de omföras, såsom smälta snöbollar; denne Staffan hade fuller med sådana förblommerade ord och skaldekonst, velat spå huru det gå skulle, om tvisten, i gränsskillnaden, emellan Sverige och Norrige, i den tiden; och till större säkerhet, sagt sig upprättat en sten där i fjället; p. p. Men av vad sanning? Jo och åtminstone fick han där av, i senare tider, och än i dag, den sägnen, att den runsten, som legat uti Norala kyrko-vapenhus, och av våra antikvarier avtagen; och av kyrkoherden H. Lars Elfvik, min kusin, A: 1730, på min anmodan, att skriften icke alldeles skulle förnötas, upprest mitt utan om södra dörren; se Cap: XIV. d. om Norala kyrka, §: 4; kallas av gemena hopen S: Staffans runsten, fast än där till ingen anledning av runorna givits. II. Vad vädermödor angår; som ju så mycket, om icke mera, uträtta till omvändelsen, än orden; Så är ju ingen tvivel, att ock Staffan sådana av daga lagt, i ett som annat; dels till att vinna gemena hopens bifall, dels ock än mera att erhålla högt anseende och stora inkomster; v. g. med mässkläder; med ljus; med fanor; med kors; och beläten, och varjehanda påfund; se Tit: VIII. N: II. åtminstone hade han med sig Christi crucifix; Jungf: Mariæ bild, med mera. Att han ock gjorde tecken och undermärk, det kan man ju icke alldeles neka; emedan Gud behagade så göra låta, vid början av kallelserna på salighetens väg, så väl i V. som N. T. det veta Bibelböcker fulla äro; Men hurudana undermärk och varest Staffan sådana framtrollat; där om äger jag ingen säker underrättelse; sägner är sägner; kan hända munkarna hava varit skickliga konstspelare och övat sitt hocus pocus; allt på förtjänst och att rikta pungen; ju längre ju mera, så att dessa munkar av Bengts orden, eller Benedictiner, blevo nämnde Benefictiner; lika som de Dominicaner, Dæmonicaner; Carmeliter, Carnaliter; Franciscaner, Fraudifcaner; o. s. v. Det av krönikorna allom kunnigt är; vilket var mycket stort hinder till rena läran och kristendomen. III. På huru mått år denne vår helgonlärare Staffan vistades här i Väster-Norrland, det är nog ovisst; dock vad hans uppförande angår, så var han väl mycket flitig att resa vida omkring, att lära och sälja