994 / 1095

utredning i G. Ekström, Västerås stifts hm., 1:2 (Västerås 1949), s. 497—504. Om barnen, som voro icke 4 utan 9 (Harald, Daniel, Margareta, Israel, Erik, Samuel, Sara, Georg och Catharina) se ibid., s. 504. Någon son med namnet Esajas nämnes sålunda icke här; Israel blev notarie i Svea hovrätt, Daniel ägare av Grängshyttan. S. 822, r. 17. Om Sara Olofsdotters man Samuel Mathiæ Malmenius (f. 1574) se Muncktell, Västerås stifts hm., 2, s. 391 f. Här upptas från hans båda giften 6 barn, 3 från vartdera, därav från det senare (med Anna Michaelsdotter, borgmästardotter från Öregrund) dottern Anna gift 1639 med kyrkoherden i Väster-Färnebo (Västmanland) Nicolaus Prytz (Muncktell, 3, s. 114 ff.) samt sonen Samuel Hjort, lantbrukare i Tuna. S. 822, r. 5 nedifrån. 'Officeraren vid Dalregementet Stork el. Sturck' avser förmodligen Daniel Israelson Stork, förare vid Dalregementet 1655, fänrik 1657, löjtnant 1666, kaptenlöjtnant 1674, avsked 1675 och samtidigt kapten för det i landet hemmavarande manskapet av regementet; se A. Pihlström (o. C. Westerlund), K. Dalregementets historia; Avd. 2 (Stockholm 1904): [bilaga:] Biografiska anteckningar rörande befäl och vederlikar . . . (1613) 1617—1682, s. 14. S. 823—828. Att Broman i detta sammanhang upptagit Peder Eriksson Rosenskiölds biografi motiveras ju närmast därav, att denne var gift med den här ovan nämnde kyrkoherden Olaus Canutis dotter Catharina, men att detta av Broman utförts på sätt som här är fallet har måhända i någon mån föranletts därav, att Peder var en borgarson från Hudiksvall, som nått en viss grad av berömmelse. Om mannen ifråga, hans släkt m. m. se Elgenstierna, 6, s. 513 f. Om den resa han på kungligt uppdrag företog 1625 i Uppland, Bergslagen och Norrland för att åvägabringa ett penningelån åt kronan för bestridande av de dryga utgifterna för det polska kriget, och speciellt om den historieromantiska oration som han härvid använde i agitatoriskt syfte, se Joh. Nordström, Historieromantik och politik under Gustav Adolfs tid. Peder Erikssons oration 1625 (i Lychnos, 1937, s. 378 ff.) med där anförda källor och litteratur; jfr även samme förf., De yverbornas ö (Stockholm 1934), s. 71 f. — Om hans verksamhet i presidentämbetet i Göteborg 1636—50 se H. Almquist, Göteborgs historia, grundläggningen och de första hundra åren (Skrifter utg. till Göteborgs stads trehundraårsjubileum, I), D. 1 (Göteborg 1920), s. 150 ff., 156, 164, 191 f., 219, 341—356 osv. passim (se register i D. 2, Göteborg 1935, s. 589 f.). — Jfr även varia i Hist. tidskrift Årg. 20 (1900), s. 137 och Årg. 25 (1905), s. 41; A. Grape, Ihreska handskriftssamlingen i Uppsala universitets bibl., 2 (Uppsala 1949), s. 639 f. osv. Den relativt utförliga men ej slutförda teckning som Broman här givit av Rosenskiölds liv och verksamhet och som åtminstone till åtskillig del tycks vara grundad på R:s egna anteckningar, torde nog böra underkastas en närmare granskning — ett och annat torde kräva korrigering, och en del moment ha förbigåtts. Här har det emellertid endast varit möjligt att hänvisa till den för närvarande kända litteraturen och att erinra därom, att en behandling av antytt slag lämpligen bör ske i samband med en kommentering av Bromans verk överhuvud, lagd efter mera allmänna synpunkter än dem som för denna kommentar gjorts gällande. Det kan tilläggas att Haegermarcks anteckningar och samlingar även för detta arbetes del innehålla varjehanda material som därvid kan komma till användning.