995 / 1095

Rosenskiöld gick ur tiden 1656 eller 1657 och begrovs i Storkyrkan i Stockholm. För hans giften och för barnen redogör Broman ävenledes, som synes, rätt ingående, och hans uppgifter kunna ytterligare suppleras efter Elgenstierna anf. st. (6, s. 514 f.). Makan i 1:a giftet, Catharina Olofsdotter, vars härkomst här ovan berörts, var född 1595 och avled 1647. Hon begrovs s. å. i Gustavi kyrka i Göteborg, och de två vid detta tillfälle hållna utfärds- och likpredikningarna, närmare angivna här nedan (s. 826, r. 4 ff. nedifr.), ha, som Hægermarck uppmärksammat, omtalats av C. W. Skarstedt (Predikoverksamhetens och den andliga vältalighetens historia, Lund 1879, s. 97) och av honom betecknats såsom »båda på sin tid mycket berömda». I fråga om de 13 barnen i detta äktenskap meddelar Broman för samtliga födelseår och -data samt födelseplats, ävensom för dem, som avlidit i späda år, liknande uppgifter om deras död och begravning. Vad som här meddelas gör ett absolut pålitligt intryck, och man torde icke misstaga sig, om man påstår, att hela detta parti utgör en avskrift av anteckningar, som med all sannolikhet successivt införts av Rosenskiöld själv i en familjebibel el. likn. Redan det förhållandet att uppgifterna i fråga stanna vid det som här angivits och icke meddela något som helst om barnens senare öden gör den angivna uppfattningen om deras karaktär i hög grad sannolik (jfr vidare nedan). Härav följer alltså bl. a., att den inbördes ordningen mellan barnen här hos Broman är den rätta. Elgenstierna har tydligen icke haft kännedom om vad Broman meddelar, har därför i åtskilligt en annan uppställning och saknar de tre syskon, som dött i barndomen: Maria (Broman 1), Harald (8) och Maria II (11). Å andra sidan är det i väsentlig mån från Elgenstiernas verk vi hämta vårt vetande om vad som senare hände de två yngre generationerna av ätten Rosenskiöld — flera blevo nämligen icke dessa. Johan Pedersson Rosenskiöld (Broman 2: Johannes) skrev sig liksom bröderna Olof, Gustaf och Gabriel till Forsvik (Undenäs sn, Vgl.), som de gemensamt ärvt. Han blev kopist i k. kansliet 1641 och dog ogift i Stockholm 1665. Erik (Broman 3) kom i krigstjänst under trettioåriga kriget 1637, alltså vid 17 års ålder, blev löjtnant 1642, sårad vid belägringen av Brieg s. å., blev kapten vid norrlandsregementet 1645 och utnämndes 1646 till regementskvartermästare vid Tomas Gärffelts regemente, där han bl. a. organiserade dettas 4:e kompani, som räknade manskap från Medelpad, Jämtland och Härjedalen. Om regementets överförande till Tyskland 1647 inlade han stora förtjänster och torde överhuvud ha räknats som en av dess dugligaste officerare. I Anklam i Pommern råkade han i duell med regementschefens son Tomas Gärffelt d. y., löjtnant och hovjunkare (Elgenstierna, 3, s. 403), och fick därvid sätta livet till. Se härom utom Elgenstierna (6, s. 514) E- H. K:son Björn i Fornvårdaren, Bd 6 (1937—38), s. 23. Rosenskiöld var ogift. Olof (Broman 4) uppges ha varit student och är den ende av bröderna, om vilken denna uppgift lämnas. Nu finner man emellertid i Uppsala universitets matrikel (D. 1, s. 61) under den 22 septemb. 1632 följande anteckning om då inskrivna alumner: