996 / 1095

Johannes Petri Ericus Petri Olaus Petri fratres germani Petrus Petri Gustavus Petri. vilket med den allra största sannolikhet innebär att det här är fråga om Peder Erikssons fem äldsta söner, nämnda i riktig åldersordning, vilka av sin fader sänts till universitetet, säkerligen med informator, och där inskrivits alla fem på en gång — fratres germani betecknar dem som helbröder, köttsliga bröder. Även tiden får sägas stämma rätt väl. Situationen har här varit den — som man säkerligen kan finna många motstycken till — att den äldste eller måhända ett par tre av de äldre sönerna ansetts mogna att få sina studier förlagda till akademien — utan att dessa därför behövde bli i högre mening akademiska — och så har de yngre fått följa med för att bilda vad vi väl närmast vore benägna att beteckna som ett skolhushåll. Och mogenhet för Uppsalastudier i denna mening, dock förbundna med inskrivning vid universitetet, ansågs man som bekant vid här förevarande tid vinna mycket tidigt. Annerstedt understryker, att »föräldrar hitsände stundom barn vid den ålder, då man annars plägar sättas i skolan» (Ups. univ:s hist., Del i, Ups. 1877, s. 377) och framhåller att särskilt »de adliga ynglingarna vanligen kommo hit, förrän de lämnat barnaåren bakom sig» (ibid., s. 378). Och med denna kategori får vi väl snarast jämställa de unga Pedersönerna som i varje fall måste räknas som herremanssöner med hänsyn till den ganska starka ställning deras energiske och tvivelsutan dugande fader var på väg att skapa sig inom den centrala administrationen. Och när det nu beträffande sönernas ålder visar sig föreligga en latitud från drygt 13 1/2 år ned till ej fullt 7 år, så kan detta ej anses som någon orimlighet: Annerstedt nämner att en ung Lilliehöök, som miste livet genom ett vådaskott 1648, blott var sju år gammal. Peder (Broman 5) till Gräshult (Mölltorps sn, Vg.) blev hovjunkare 1643 och — väl efter studier i Uppsala — med tiden häradshövding i Kåkinds m. fl. härader i Vg. 1653, död 1656. Han var gift 1648 med Christina Lode från Livland (f. 1619, d. 1689) och hade med henne en son Gustaf, som var ryttmästare och dog ogift (levde ännu 1701) samt en dotter Catharina (d. 1729), som äktade kapten Olof Rudebeck (f. 1666, d. 1700). Catharina Pedersdotter (Broman 6) blev gift (efter 1647) med borggreven i Göteborg Daniel Lange i hans 2:a gifte, död 1653. Gustaf (Broman 7) blev löjtnant vid Kronobergs regemente 1651, kapten 1655, kallas 1696 överstelöjtnant och synes då ännu ha varit i livet. Claes (Broman 9) till Årke (Gryta sn, Uppl.), som han fick genom sitt gifte. Blev hovjunkare, senare officer, slutligen major vid Hälsinge regemente 1660, avsked 1675 med överstelöjtnants karaktär, död 1697; han var gift 1668 med Anna Margareta Sabel i hennes 2:a gifte, dotter av översten Gustaf Sabel och Margareta Patkull. I detta äktenskap föddes med säkerhet 4 barn: sonen Per, som blev kapten vid Upplands regemente 1704 men stupade 1709 i slaget vid Poltava och slöt ätten på svärdssidan; dottern Margareta